För ett år sedan (den 22/5 2009) var jag påväg till barnmorskan på vanlig rutinkontroll.
Jag var gravid i v 37+5 (38) och barnet var beräknad till den 6/6 2009.

Gjorde i ordning mig som vanligt, tog även en bild den ni kan se,
(bilderna är ju urdåliga nu för jag har fotat i ett album)
brukade alltid fota magen innan besök hos BM.
Mina föräldrar var i stan och skulle skjutsa mig dit,
medan jag var hos BM skulle de gå på stan, sen skulle vi mötas upp och ta en fika + lite shopping.

När jag kom till BM kände jag mig dålig, men inget jag funderade mer på,
hon bad mig lägga mig ner på britsen som man alltid gör,
hon påpekade alltid att hon tyckte det var otroligt att jag fortfarande kunde ligga på rygg,
hon sa att det inte var många som kunde det utan att känna sig svimfärdiga eller nåt liknande,
just den dagen kunde inte jag heller ligga ner, jag mådde så illa, att vi fick avbryta allt,
och jag fick sätta mig upp, hon började fundera på att göra lite större undersökningar eftersom jag mådde som jag mådde. Efter många tester insåg hon att jag hade Preklampsi (havandeskapsförgiftning)
Jag blev jätterädd för jag hade inte en aning om vad det innebar.

Hon ringde förlossningen, för att bestämma tid för mig att åka dit
och ta ytterligare prover, hon trodde kanske också att de ville få ut barnet så snabbt som möjligt.
Då blev jag livrädd, "ut barnet?" nu?? jag tänkte kejsarsnitt och jag tänkte på barnet, hur mådde det?
Fick strikta order om att inte ens röra mig, att jag skulle ligga ner och absolut inte gå.
Hon pratade t.om om ambulans, men jag vägrade, ringde mina föräldrar,
som kom och hämtade mig direkt, när jag kom in i bilen brast det för mig,
jag tjöt som bara den och var livrädd, allt hände så fort..
men mina föräldrar fick mig på bättre tankar!

Väl inne på förlossningen fick jag ligga i en säng med CTG kurva och annat,
var så hungrig för jag hade knapt ätit frukost och klockan var redan runt 15 snåret,
fick nyponsoppa och knäckebröd minns jag :)
Efter ett tag kom de in och sa att de inte ville skicka hem mig
pga havandeskapsförgiftningen, utan att de ville starta upp förlossningen redan ikväll,
då kom tårarna igen, jag har alltid varit så rädd för att föda,
och jag hade tänkt mig att ha god tid att förbereda mig, barnet skulle ju inte komma förrän den 6/6,
mer än två veckor kvar, så jag blev riktigt chockad att allt gick så fort fram,
kände mig maktlös, men å andra sidan behövde barnet komma ut NU.
Fattar egentligen inte varför jag skulle vara rädd, med tanke på att kvinnor har fött barn i alla tider,
men men.. blev så konstigt allt bara.
Mina föräldrar åkte vid 16 tiden för att hämta Chris och bb väskan, som tur var hade jag packat den redan.

Jag blev visad till ett eget rum, där fick jag ta på mig sjukhusrocken, och satt och väntade på Chris,
sen pratade vi igenom allt hur det skulle gå till, och barnmorskorna och läkarna var så gulliga.
Jag började känna mig lugnare.
Vid 18.30 satte de igång mig med dropp.. jag andades lustgas hela tiden,
så det är lite luddigt för mig. Minns mest bara att jag hade det sååå skönt,
bara låg ner och slappade, lyssnade på lugna favoriter, och hade inte det minsta ont.
Provade alla möjliga bedövningar: lustgas och nålar.. osv
Tyckte det var riktigt trivsamt faktiskt :)
Märkte knapt av vilka som var i rummet för jag blundade från att jag tog
första andetaget av lustgasen tills bebis var ute, vet ej varför, haha men har för mig att det var
en av barnmorskorna som sa att det var skönare då hehe..

Vid 21 tiden fick jag epidural, minns att han som gjorde det var snygg,
och att han bad min skjuta rygg som en katt, oj jag har ju en katt hemma, kom jag på,
det var jag inte sen med att påpeka.. saknade min hund och allt var det var ;)

Sen är det luddigt för mig, minns allt men ändå inte, jag lekte Elvis (jaa det är sant)
fick för mig att jag hade samma mun som Elvis, vad han nu har för mun??? haha
Jag skrattade för jag hade verkligen inte ont nu, och hade inte haft det någon gång sedan de satte igång mig.
Ett tag när sköterskorna var ute så satt jag upp vid en sån där gågrej
och jag lovar jag sov verkligen, var så jäkla skönt, Chris kom in och började prata med mig,
jag ville inte prata, så jag sa shhhh.. jag vill va ifred, så Chris gick ut och kollade på tv haha
Jag minns lustgasen som jag inte släppte en sekund, och jag minns lugna favoriter,
blundade fortfarande och var i min egna värld, skrattade till ibland också..

Timmarna gick.. det blev midnatt..

FORTSÄTTNING FÖLJER