Tråkigt
då hade han känt en trygghet och tillit till dem, kunnat känna igen dem och säkert kunnat säga deras namn.
Hade vi bott kvar i östhammar hade farmor och farfar kjell varit de närmaste och de han känt trygghet och tillit till och kunnat säga deras namn och vetat vilka de är osv.
Men nu bor vi i Linköping och nu är det mormor och morfar som är de närmaste här.
Så är det och det kan vi inte ändra på nu, jag orkar inte med den ständiga avundsjukan som uppstår.
Vi kan inte vara på alla håll samtidigt, och vi kan absolut inte skicka iväg våran 1 åring till farmor i Östhammar eller till farfar i Luleå ensam, han skulle känna sig lost och undra vad som hänt och vart han hamnat.
eftersom han så sällan träffar dem.
Det kan ju inte vara så svårt att förstå, t.om jag förstår det som bara är 23 år.
Däremot är ni välkomna hit, eller så kan C och W åka till er,
men kanske inte är så lätt nu när C jobbar, han kan inte bara strunta i sitt jobb.
men han är fri att åka när han vill med Wiggo, som sagt bara han inte har jobb,
vilket är lite udda just nu, då de ringer in honom då och då.
Tycker bara att det är så tråkigt att det alltid ska bli tjaffs om sånna här saker, som är rätt så självklara.
Jag ÄR jätteglad att mormor och morfar ställer upp som de gör när vi behöver lugn och ro, och hade vi bott någon annanstans hade farmor eller farfar ställt upp liknande är jag säker på. mormor och morfar träffar W varje vecka, han vet vilka de är, kan t.om säga deras namn. Så det är inte konstigt att lämna honom hos dem, eftersom han vill dit själv, och han blir aldrig ledsen eller något. När W blir äldre kanse han kan åka till farmor eller farfar men då ska ahn själv få välja det, eftersom de inte träffas lika ofta senast var i maj, så kan inte barn bara lämnas bort till "okända" även fast ni är farmor och farfar så tror jag inte att Wiggo vet det ÄN!
Nu orkar jag inte försklara detta mer, och om någon tog så illa upp av att jag skrev att W var hos sin mormor och morfar, och att jag var glad över det, så ber jag om ursäkt för det. men jag tänker inte sluta vara glad för det.
Eftersom de är de enda vi kan lämna W hos så är jag mycket tacksam för det.
Tråkigt att det alltid ska bli tjaffs i "våran" släkt
Ja, visst är det tråkigt!!! Känner igen det där även fast våra anhöriga bor här i stan. Vissa tror de har ensamrätt på barnbarnet och blir väldigt avundsjuka så fort det varit hos nån annan.
Det är en sida jag inte uppskattar som visat sig sedan dottern kom. Mycket tjafs om sånt här - och det tar på krafterna!
usch de där är jobbigt. Är i samma sits. Här bor vi nära farmor och farfar,men Ellen träffar nog sin mormor o morfar mest. Det är dem jag litar mest på att ta hand om Ellen. Till dem vågar jag lämna Ellen ett tag,medans ja måste göra annat. Farmor o farfar har inte visat så mkt intresse för Ellen. De känner henne inte. Därav vågar jag inte lämna henne hos dem, fast de skulle vilja. Även om jag skulle själv vilja lämna ifrån mig Ellen till dem, tror jag inte de skulle funka. Ellen vet knappt vilka de är. Är inte hon trygg, är inte jag det!
Men tror de blir bättre sen när hon är äldre.
Hoppas de löser sig med din släkt :)
ja men jag hittar inget bra där, har sökt nämligen :)
De där lamporna från Ikea du hade i ett tidigare inlägg var skitfina! Är det nyheter?
Uach va tråkigt att det alltid är nått man gör "fel". Inte för att jag tycker det, men som sagt, det är alltid nån som inte gillar va man gör... Stå på dig, jag håller med dig till 100 %!
Kramar
Klart att du ska vara glad över att ni kan få avlastning och hjälp av Wiggos mormor och morfar, det är ju guld värt att han trivs med dem och att de vill ha hand om honom ibland :) Så tråkigt att vuxna männikor kan vara så omogna och tjfsa och bara tänka på sig själva. Självklart vill ni göra det som är bäst för Wiggo. Det är väl bra att de vill träffa honom men det fungerar ju bara om ni kan få det att gå ihop i vardagaren. Hoppas tjfset lugnar sig och ha inte dåligt samvete, ni måste sätta er egen familj i första rummet :)
Fy vad jobbigt för er att få sina gliringar. Borde vuxna människor förstå att man inte bara skickar iväg sin 1 åring till nästintill okända människor, även om det är farmor och farfar.
Vad tråkigt att det blir så. Vi har Ian's farmor i närheten, men hon har inte tagit hand om Ian än helt själv. Jag har svårt att lämna ifrån mig honom. Men när det väl känns rätt så kommer hon få ta hand om honom.
Klart du ska vara glad att du har dina föräldrar i närheten som kan passa Wiggo.
vad jobbigt att det blir sånt tjafs :/ är ju ganska självklart att det blir hans mormor o morfar som träffar honom mest då de bor närmast, o därav dom som då har störst möjlighet att kunna ha honom... som du skriver, inte kan man lämna bort en sån liten själv till andra släktingar som bor längre bort o han träffar så sällan... tråkigt att de inte förstår det :/
