Gravid i vecka 32 (gröna jag) och helt ovetandes påväg till BM i v 38, morgonen därpå fanns lilla W hos oss.
 Lilla W inte ens ett dygn efter födseln.
 stolt pappa W 2 dagar gammal.

Haha Chris ser ut som en jätte mot lilla mig, han är längre, och bilden är tagen i hans nivå.
Men kärleken övervinner allt ♥ Sommaren 2009.

Jag har just kollat på Fam Annorlunda som går på tv4.
andra kanske fasar över att ha 10 barn, men jag blir bara mer och mer sugen på
att själv ha så många! Jag älskar barn, och skulle absolut kunna tänka mig
att ha många många MÅÅÅNGA, problemet är väl att få med karln på det haha!!
När jag var yngre och inte riktigt viste min plats i livet, så brukade jag tänka,
att kanske förändras det när man får ett barn, kanske hittar man då meningen med livet.
Jag har docka lltid varit livrädd för graviditet och förlossning.
men när jag blev ghravis med W blev jag först livrädd, allt med tiden gick växte jag in i det.
Jag var säker på att jag skulle få panik när förlossningen drog igång,
men när chocken väl lagt sig (efter att fått akut åka in och bli igångsatt pga havandeskapsförgiftning i v 38)
så blev jag cool lugn.. jag fick inte panik en endaste gång, i börjar var jag lite rädd,
men det var ,mest för att allt hade gått så snabbt, först en vanlig fredag med besök hos BM,
sen inne på förlossningen och ska föda barn, jag var inte riktigt beredd.
Jag ser tillbaka på min förlossning som en fin upplevelse, absolut inget som jag fasar för,
Det är så mysigt med barn, känner redan att W börjar bli stor och kommer allt mer ifrån bebisstadiet,
men absolut inga fler barn här innan W har vuxit några år. Men absolut många barn ska det vara!
Det är min plats i livet, att vara mamma, det bästa som kunnat hända,
det bästa som någonsin hänt i mitt liv, att ta hand om W, att se han lära sig nya saker,
att se honom växa upp, att få kramar av en liten goding som han.
DET ÄR HELT UNDERBART!!!

Nu vaknade W, så nu blir det gosstund och välling..