Hej på er, har inte alls något vettigt att skriva idag, så det blir bara en Wiggo :)
datorn är seg som f*n så jag tänkte svara på era frågor här:
Han kliar inte alls på kopporna, antagligen kliar de inte ens..
Jag har inte köpt skorna som jag tipsade om på nelly, jag bara kikade ;)
Blir jäkligt kort nu, men tänk.. I'm on vacation!!

Tack för era fina tips, ni är så duktiga på att ge hjälp och råd,
så skönt när man känner sig lite vilsen att bara fråga här på bloggen.

Inte så många som komenterar mina inlägg längre,
vad kan det bero på? sommar kanske.. :)
Hur som så är jag väldigt tacksam för de komentarerna jag får,
blir så glad varje gång jag loggar in här och får läsa det ni skrivit.
Brukar gå in på era bloggar och läsa varje dag.
(har typ 50 bloggar i favoriter,som alla brukar vara här inne och läsa, därför jag har adresserna )
och jag försöker komentera era bloggar så gott det går om dagarna.
Visst är det roligt med blogg? vilket bra sätt att träffa nya vänner och
få kontakt med andra. ME LIKE

Nu mot kvällen verkar skrutten må mycket bättre,
vi åt tacos idag och Wiggo tyckte faktiskt om det,
även om han fick en helt annan köttfärs än den vi åt (shh om det) hihi
Han pillade i sig majs (som är en favorit) och även köttfärs och gräddfil.
Han drack en hel mugg, och verkade bli mätt.

Efter det blev det ett bad för grabben, brukar bli så när han äter själv :)
Sen hela proceduren, borsta håret (som Wiggo älskar)
och så fort jag säger: Du är såå duktig
så flinar han upp sig och verkar bli mega stolt.
Han är så go hehe det är iaf vad jag tycker, men det är ju min son också hehe
alla tycker vi ju våra barn är söta i alla situationer.

Såhär såg våran kväll ut
"Wiggo vill visa sina nya framtänder, och hur duktig han är på kvällen hehe"
PS. han har salva i hela ansiktet ifall ni undrar varför han är vit ;)

Här är lite av vad Wiggo fick i paketen




2 böcker av Farmor,Kjell, faster & farbror


En mysig leopard av mormor & morfar


Ett roligt pussel som låter när man lägger dit bitarna,
från farmor, Kjell & faster och farbror


sandlåde/strandset från farmor, Kjell & faster & farbror


Jättefint matset i Mumin :) + pengar från gammelmormor!


En stor lastbil av moster


T-shirt från MEXX av mormor & morfar


En pall ifrån Bondeofsweden med prinskronor på sidorna,
och ljusblå text. Man kan ta bort bokstäverna och pussla dit dem igen.
Pusselpall tror jag det heter, ifrån mormor och morfar.

Kläder ifrån oss
Pengar ifrån gammelfarmor & gammelfarfar
En giraff, bok + pengar av farfar & Vanja


Idag har Wigo fullt upp med alla sina nya saker!
Kartongerna är också roliga att leka med ;)

Efter midnatt gick allt så fort, minns absolut ingenting av den tiden för jag sov,
kändes som att från att jag fick Epiduralbedövningen och fram tills nu hade tagit 10 min,
fast egentligen hade det ju gått flera timmar,
vid 02.30 minns jag att det började kännas annorlunda,
tydligen dags att krysta.
Jag var så trött, helt slut, men kämpade på :)
Minns att Sköterskorna hejjade på, minns att Chris hejjade på,
minns att jag hade jääävligt ont just då, och minns lugna favoriter,
minns att de ändrade om hela sängen och tog på sig skyddsplast eller nåt.
Minns att jag kände att jag aldrig skulle orka, ville hem..
bad dem ringa ambulans haha (vad nu de skulle kunnat göra annorlunda)

Klockan 03:46 den 23/5 2009 kom världens vackraste pojke upp på min mage,
han vägde 3780g och var 51cm lång,
han bara skrek och skrek i säkert 20 min.
Jag ville fortfarande inte lämna ifrån mig lustgasen haha,
jag var såå glad, äntligen hade våran lilla prins kommit,
äntligen var vi 3, alla mina krämpor var som bortblåsta (hade fruktansvärda foglossningar)
Kände bara lycka!!!

 

Vi fick frukost och blev flyttade till ett annat rum, vi bara låg och tittade på Wiggo hela tiden,
ingen av oss kunde sova och vi såg ut som vrak båda två,
det har vi på foto och det stämmer verkligen haha...



Efter en dag vägrade jag vara kvar där, men de höll mig kvar pga att jag hade för högt blodtryck,
vilket man får om man har havandeskapsförgiftning.
Så enda sättet att få åka hem var att trycket gått ner tills kvällen,
jag låg dö stilla hela dagen, för jag ville heeem!!
På kvällen kollade de trycket och det hade gått ner, vi fick åka hem ÄNTLIGEN!

Väl hemma filmade Chris denna film, hittade den häromdagen när jag kollade gamla bilder,
skitkass kvallité men bara så gulligt. Har inte en aning om vad Chris och jag tjatar om i bakgrunden,
men men.. ville dela med mig av den här söta filmen!



jag var öm, hade svårt att gå den första veckan, men hade absolut inga andra besvär,
allt hade gått så bra och jag fattar inte vad jag var rädd för?
Det var nog bara att allt gick så fort, och att jag inte var beredd på att föda förrän om 2 veckor :)

Nu idag fyller Wiggo 1 år, jag kan inte fatta vart tiden tagit vägen.
Nu går han och har verkligen blivit stor!
Jag älskar mitt liv med Wiggo ♥

För ett år sedan (den 22/5 2009) var jag påväg till barnmorskan på vanlig rutinkontroll.
Jag var gravid i v 37+5 (38) och barnet var beräknad till den 6/6 2009.

Gjorde i ordning mig som vanligt, tog även en bild den ni kan se,
(bilderna är ju urdåliga nu för jag har fotat i ett album)
brukade alltid fota magen innan besök hos BM.
Mina föräldrar var i stan och skulle skjutsa mig dit,
medan jag var hos BM skulle de gå på stan, sen skulle vi mötas upp och ta en fika + lite shopping.

När jag kom till BM kände jag mig dålig, men inget jag funderade mer på,
hon bad mig lägga mig ner på britsen som man alltid gör,
hon påpekade alltid att hon tyckte det var otroligt att jag fortfarande kunde ligga på rygg,
hon sa att det inte var många som kunde det utan att känna sig svimfärdiga eller nåt liknande,
just den dagen kunde inte jag heller ligga ner, jag mådde så illa, att vi fick avbryta allt,
och jag fick sätta mig upp, hon började fundera på att göra lite större undersökningar eftersom jag mådde som jag mådde. Efter många tester insåg hon att jag hade Preklampsi (havandeskapsförgiftning)
Jag blev jätterädd för jag hade inte en aning om vad det innebar.

Hon ringde förlossningen, för att bestämma tid för mig att åka dit
och ta ytterligare prover, hon trodde kanske också att de ville få ut barnet så snabbt som möjligt.
Då blev jag livrädd, "ut barnet?" nu?? jag tänkte kejsarsnitt och jag tänkte på barnet, hur mådde det?
Fick strikta order om att inte ens röra mig, att jag skulle ligga ner och absolut inte gå.
Hon pratade t.om om ambulans, men jag vägrade, ringde mina föräldrar,
som kom och hämtade mig direkt, när jag kom in i bilen brast det för mig,
jag tjöt som bara den och var livrädd, allt hände så fort..
men mina föräldrar fick mig på bättre tankar!

Väl inne på förlossningen fick jag ligga i en säng med CTG kurva och annat,
var så hungrig för jag hade knapt ätit frukost och klockan var redan runt 15 snåret,
fick nyponsoppa och knäckebröd minns jag :)
Efter ett tag kom de in och sa att de inte ville skicka hem mig
pga havandeskapsförgiftningen, utan att de ville starta upp förlossningen redan ikväll,
då kom tårarna igen, jag har alltid varit så rädd för att föda,
och jag hade tänkt mig att ha god tid att förbereda mig, barnet skulle ju inte komma förrän den 6/6,
mer än två veckor kvar, så jag blev riktigt chockad att allt gick så fort fram,
kände mig maktlös, men å andra sidan behövde barnet komma ut NU.
Fattar egentligen inte varför jag skulle vara rädd, med tanke på att kvinnor har fött barn i alla tider,
men men.. blev så konstigt allt bara.
Mina föräldrar åkte vid 16 tiden för att hämta Chris och bb väskan, som tur var hade jag packat den redan.

Jag blev visad till ett eget rum, där fick jag ta på mig sjukhusrocken, och satt och väntade på Chris,
sen pratade vi igenom allt hur det skulle gå till, och barnmorskorna och läkarna var så gulliga.
Jag började känna mig lugnare.
Vid 18.30 satte de igång mig med dropp.. jag andades lustgas hela tiden,
så det är lite luddigt för mig. Minns mest bara att jag hade det sååå skönt,
bara låg ner och slappade, lyssnade på lugna favoriter, och hade inte det minsta ont.
Provade alla möjliga bedövningar: lustgas och nålar.. osv
Tyckte det var riktigt trivsamt faktiskt :)
Märkte knapt av vilka som var i rummet för jag blundade från att jag tog
första andetaget av lustgasen tills bebis var ute, vet ej varför, haha men har för mig att det var
en av barnmorskorna som sa att det var skönare då hehe..

Vid 21 tiden fick jag epidural, minns att han som gjorde det var snygg,
och att han bad min skjuta rygg som en katt, oj jag har ju en katt hemma, kom jag på,
det var jag inte sen med att påpeka.. saknade min hund och allt var det var ;)

Sen är det luddigt för mig, minns allt men ändå inte, jag lekte Elvis (jaa det är sant)
fick för mig att jag hade samma mun som Elvis, vad han nu har för mun??? haha
Jag skrattade för jag hade verkligen inte ont nu, och hade inte haft det någon gång sedan de satte igång mig.
Ett tag när sköterskorna var ute så satt jag upp vid en sån där gågrej
och jag lovar jag sov verkligen, var så jäkla skönt, Chris kom in och började prata med mig,
jag ville inte prata, så jag sa shhhh.. jag vill va ifred, så Chris gick ut och kollade på tv haha
Jag minns lustgasen som jag inte släppte en sekund, och jag minns lugna favoriter,
blundade fortfarande och var i min egna värld, skrattade till ibland också..

Timmarna gick.. det blev midnatt..

FORTSÄTTNING FÖLJER